Ystads Allehanda gav ”Den långa vägen till nu” en mycket fin recension. Bengt Eriksson skrev bland annat:
Överhärjeå, platsen för pjäsen, ligger i ett obestämt Norrland men kunde vara en liten ort var som helst på svensk landsbygd. Dit kommer trubaduren Toft från Stockholm för att underhålla på bygdegården (”resande i underhållning”, som han skämtar) och bröderna Godolfin och Samuel sätter sig bland oss andra i publiken. (Godolfin precis bredvid min hustru och mig.)
Ett bra sätt att inkludera Piratenteaterns publik i pjäsen – utan att det blir påträngande och krävande. Trubaduren börjar sjunga och prata men blir avbruten – allt mer avbruten – av Överhärjeås bägge bröder, som snart befinner sig på scenen, de också. Trubaduren och bröderna har, ska det visa sig, mer gemensamt än de kunde ana.
”Den långa vägen till nu” börjar ljust men slutar mörkare, går från komik till tragik. Här ryms både humor och allvar. Det blir en ständigt aktuell skildring av landsbygd och stad, då och nu. En nödvändig historielektion och en livsfilosofisk pjäs, illustrerad av Godolfins replik: ”Livet blir inte som man har tänkt sig – men man får leva med det som blir.”
De utbrister i sång och gitarrspel – ”Pärleporten” och ”Lilla vackra Anna” är ett par låtar – som en norrländsk countrytrio. Samuel läser dikter han fått publicerade i lokaltidningen. Från en replik till nästa kan Mats Nolemo, framför allt han, växla mellan fars, nästan bondkomik, och svart tragik. Det är roligt, tänkvärt och berörande.”